Medan fredagskvällen sänker sig över KL funderar jag och kollegan på att ta oss ner
till stan för middag. Han har koll på ett par ställen, och har vid ett flertal tillfällen lovat att ta mig till något "hyper local". Se där, en plan! Vi hittar en taxi, hoppar in och släpper loss vårt vanliga pladder om livets förgänglighet och distribuerade versionshanteringssystem. Plötsligt utbrister taxichauffören:
-Bloody chuck-o-block (ung. "Här var det trångt!")!
-…so doing Test Driven Develop… sorry?
-Bloooody chuck-o-block!
-Eh, yes. True. Lots of traffic today.
-Bastard! F*ckin bastard!
-Oh, yea I guess
Vi var båda lite förvånade eftersom vår chaufför tills nu inte sagt ett ord utan stilla kört oss ner mot stan. Nu däremot skopade han
generöst ur sina väldiga förråd av förolämpningar hämtade ur den västra hemisfärens djupa källa av svordomar, skällsord och allehanda otidigheter. Aldrig aggressivt, bara förtjust över att träffa på två utlänningar att visa sina färdigheter för. Mycket underhållande.
-Do you know any place with good Indian food?
-Wanka!
-… or chinese...?
-Bloody Wanka!
-Oh, good one!
-Wanka!
-Yes.
-Bloody Wanka!
-Yes.
-You know "Dogs bollocks"? I learn from my son. He lives in London.
Jag var länge frestad att lära honom något taskigt, hade t ex varit riktigt roligt om han med samma emfas rutit "Din klara sol går åter upp" till nästa svensk han plockade upp. Lät dock bli, uppenbarligen är jag för snäll till och med för att lära en blasfemisk taxichaufför en psalmvers mot hans vilja. Vem vet, jag kanske gjorde honom en stor otjänst i att låta bli, kanske hade ett par fromma ord i hans vokabulär kunnat bidra med någon liten svalka i det brinnande helvete han uppenbarligen är på väg till så som han pratar. Att så är fallet blev desto mer tydligt när han mot slutet av vår resa påstår sig vara David Beckhams pappa, mest tror jag för att han själv hette David. Lögner är ju knappast heller något att komma med i det sammanhanget.
Till slut släppte han av oss utanför en restaurang i hans egen smak, utan att egentligen bry sig så mycket om våra preferenser.
Han fick rejält med dricks.
--------
Friday night is settling over KL and me and my colleague start thinking
about moving down town for dinner. He knows a few places, and has promised me to take me "hyper local" some evening. A plan! We find ourselves a cab, jump in and let loose our usual chatter about the frailness of life and distributed versioning systems (J, gotta love the pretentious nerd ;). Suddenly we hear the cab driver go-Bloody chuck-o-block!
-…so doing Test Driven Develop… sorry?
-Bloooody chuck-o-block!
-Eh, yes. True. Lots of traffic today.
-Bastard! F*ckin bastard!
We were both a bit surprised since our cabbie up until now didn't say one word. Now on the other hand he generously scoops from his rich supply of insults sprung from the deep wells of western hemisphere curs words and all sorts of invectives. Never aggressive in any way, only delighted over the opportunity to show off his skills to two foreigners.
Very entertaining.
-Do you know any place with good Indian food?
-Wanka!
-… or chinese...?
-Bloody Wanka!
-Oh, good one!
-Wanka!
-Yes.
-Bloody Wanka!
-Yes.
-You know "Dogs bollocks"? I learn from my son. He lives in London.
For a while I was tempted to learn the man something really mean, for instance it would have been good fun if he, picking up the next swede from the street would have shouted "Din klara sol går åter up" (that's the first strophe in a psalm pretty kinds sing in church on Sundays). I refrained from doing it though, obviously I'm too nice even to teach a blasphemous cab driver a strophe from a psalm against his will. Who knows though, I might have done him wrong by not doing so, perhaps a few pious words in his vocabulary could have lent him some small coolth in the burning hell in which direction he was obviously heading, the way he spoke. Specially since he was a lier to (or so I think), claiming that he was David Beckhams father. Mostly, I guess, since that was the name that first came to his mind after telling us his name was just that, David.
The man eventually let us off outside of a restaurant of his own taste - not really minding our own preferences.
We tipped him handsomely.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar